Yllebroderi

 

Med garn i ull, lin och silke broderades det traditionellt på ylletyg och effekter skapades med olika typer av applikationer, pärlor, paljetter och spetsar, så kallad grannlåt. Ylletyg vävdes som material till dräkterna och tyget användes också till att brodera på. Färgen på tyget var som regel svart, men även röd, blå, grön eller ljusbrun var vanligt förekommande.

 

Fram till senare delen av 1800-talet spann och växtfärgades garnet på gårdarna. Därefter blev det allt vanligare att skicka garnet till färgerierna för syntetisk färgning för att till sist köpa färdigt garn. Att smycka kläder och inreda hemmet med broderier är inget nytt - ursprunget kan sökas långt tillbaka i tiden. På 1700- och 1800-talen var så gott som varje kvinna sykunnig.

 

Broderi- och textilkonsten var i äldre tider företrädesvis ett manligt yrke. Särskilt gällde det broderier för kyrkligt bruk. I Vadstena kloster tillverkade dock nunnorna många, fram till våra dagar bevarade, kyrkliga textilier. Enkla broderier på ylle har också påträffats i Danmark i gravar från bronsåldern. Redan på medeltiden fanns professionella broderiateljéer.

 

Den rika adelns dräkter under 1500- och 1600-talen broderades yrkesmässigt av män som var pärlstickare och som anställdes av sina rika arbetsgivare. Vid mitten av 1800-talet, när inte dräkterna utsmyckades med dyrbara broderier längre, dog pärlstickaryrket ut och det blev en kvinnlig bisyssla för att förstärka inkomsten till familjen.

Kvinnor i högreståndsmiljöer lärde sig tidigt att brodera och allmogen tog gärna efter. Oftast omskapades mönster till mer folkloristiska uttryck. Hos allmogen fanns till och med professionella brodöser som gick mellan gårdarna och broderade på beställning.

 

Högklassiga vävnader, broderier och andra bruksföremål – folkkonst - var tidigare djupt rotade i vår bondekultur. Den snabba utvecklingen till ett industrisamhälle innebar att de traditioner som skulle fört arvet vidare till det moderna samhällets invånare försvann. Sveriges Hemslöjdsförbund, lokala hemslöjdsföreningar samt eldsjälar som Lilli Zickerman, Gertrud Ingers och Ernst Fischer har varit oerhört viktiga för arbetet med att inventera, katalogisera och bevara såväl textilier som mönster. Malmöhus läns hemslöjdsförening började redan på 1960-talet ett inventeringsarbete gällande yllebroderier i fria sömsätt. Ett överväldigande rikt material kom in till föreningen och Ernst Fischer fick uppdraget att vetenskapligt ta sig an detta – ett betydelsefullt arbete särskilt för det skånska yllebroderiet. Hans avhandling gavs ut i Årsbok från Malmö Museum 1971.

I bouppteckningar från 1600-talet i Skåne hade yllebroderierna samma värde som flamskvävnaderna. Av senare värderingar går det att utläsa att det snarare var broderierna som värderades högst!

 

 

www.jynne.se

info@jynne.se /

0708930360